Tavelbergets vindpark, utanför Falun, kan försörja hela Linghed och Svärdsjö med el. Men de 6 verken i parken behövs skötas om. Ett arbete som inte passar höjdrädda eller de med klaustrofobi.
Solen värmer på den ljusblå, näst intill molnfria, himlen och endast vindens svala pustar avslöjar att den riktiga sommarvärmen låter vänta på sig. Det är i mitten av juni och vi har precis klivit ur bilen vid Vindpark Tavelberget norr om Linghed i Falu kommun. Det är dags för rondering, något som innebär en kontroll av vindkraftverken i parken. En extra säkerhetskontroll helt enkelt utöver den ordinarie servicen. För Kjell Appelqvist och Henrik Hansson innebär dagens uppgift inspektion i 3 av de totalt 6 verken som står på berget. Ett givande arbete, säger Kjell, som gjort cirka 100 ronderingar under de 6 år han hållit på.
– Det är både intressant och spännande sedan håller man ju sig lite i form också, tack vare allt klättrande, säger Kjell.
Samtliga vindkraftverk på Tavelberget är av modellen V90 och är 150 meter höga räknat från mark till vingspets, när vingen står rakt upp. V står för Vestas, som är en dansk tillverkare av vindkraftverk och siffran 90 står för rotordiametern. Falu Energi & Vatten äger 2 av verken i parken, Dala Vindkraft Ekonomiska förening 1 verk och DalaVind resterade 3. Alla, utom 1, har varit igång sedan augusti-september år 2010. Verk nr 6 sattes dock i drift 2016.
På den tiden namngav man vindkraftverk och så skedde också på Tavelberget. Samtliga fick namn efter den dag de producerade sina första kilowattimmar. Det är alltså Alma, Ellen, Gisela, Håkan, Henrika och Östen som årligen levererar cirka 33 000 MWh som kan försörja hela Linghed och Svärdsjö med el.
DalaVind ägs av regionala energibolag, skogsägare och några övriga investerare där Falu Energi & Vatten är ett av energibolagen. Det är därför naturligt att ta hjälp av dem vid ronderingar. Ett samarbete som sker vid samtliga verk bortsett från Byråsen i Malung och Uvberget i Smedjebacken. Då har Henrik Hansson, driftansvarig på DalaVind, med sig någon från Malungs Elnät. För man måste vara två.
– Det är av säkerhetsskäl, säger Henrik. Skulle det hända något blir det problem om man är ensam.
Både Henrik och Kjell har höghöjds-utbildning och har genomgått läkarundersökning med fystest. Det krävs för den här typen av arbete.
Ellen, som levererade sina första kilowattimmar den 18 augusti 2010, är först på tur denna soliga tisdag och så snart Kjell och Henrik spänt på sig sina säkerhetsutrustningar är det dags att köra igång. Det första som händer är att verket måste stängas av men innan det sker kontaktas Vestas, som ansvarar för övervakningen. På så sätt får de en förklaring till att vindkraftverket plötsligt står stilla. Varje vindkraftverk indikerar nämligen när något är avvikande.
Varje verk har både hiss och stege och Henrik och Kjell tar vanligtvis hissen upp och Kjell är den som oftast klättrar ner. Ett av de sista momenten i ronderingen innebär nämligen att knacka på de närmare 500 bultarna som håller samman de fem olika segmenten som utgör själva tornet. Genom att slå med en hammare går det att höra om någon bult är lös.
Väl uppe i maskinhuset, 105 meter upp, börjar Henrik med att låsa vingarna med två hydrauliska kolvar. Det hörs ett gnisslande dunk och kraften som får de 6 ton tunga vingbladen att stanna får tornet att svaja i några sekunder. Låsningen är en extra säkerhetsåtgärd så att inte bromsen släpper när man befinner sig uppe i vindkraftverket. Att jobba i det 70 ton tunga maskinhuset när verket är igång är förbjudet. Utrymmet är 9,5 meter långt och 3,3 meter brett och nästan hela utrymmet tas upp av en enorm växellåda och generator. Det är generatorn som omvandlar vindens rörelseenergi till el.
I taket finns 3 fönsterluckor som både släpper in ljus och gör det möjligt att komma upp på taket av maskinrummet. Dessa används om något behövs åtgärdas utvändigt eller om man behöver fira sig ner längs tornet.
Det märks att Kjell och Henrik har lång erfarenhet av att jobba ihop för det sägs inte många ord utan var och en vet precis vad som ska göras. De klättrar, kryper och hukar sig för att komma åt alla skrymslen och vrår. Särskilt trångt är det i den så kallade hubben, alltså där de tre vingbladen sitter fast.
– Där kontrollerar jag bultförbanden och tittar efter olje eller fettläckage, säger Kjell, som dagen till ära fick vara den som ålade sig in och ut.
Alla moment och avvikelser förs sedan noggrant in ett protokoll och vid behov kontaktas Vestas som åtgärdar problemet vid ett senare tillfälle.
Varje vindkraftverk tar cirka 45 minuter att gå igenom och då dagens väder inte innebär några högre vindstyrkor, flyter arbetet på. Värre är det när det blåser rejält, säger Henrik.
– Värst är väldigt byig vind då det svajar markant. Det har hänt några gånger att jag blivit illamående för att tornet svajat så mycket. Men då pratar vi när det blåser över 15m/s.
Efter cirka en halvtimme är tillsynen klar och de släpper på spärrar och broms och skickar ner kontrollen till bottenstyrningen. Henrik tar hissen och Kjell klättrar nedför den 100 meter lodräta stegen. Mellan varje del av tornet finns en plattform. Där kopplar han loss säkerhetslinan och kontrollerar samtliga bultar. 20 minuter senare är vi alla nere på marken igen och Ellen får återgå till sitt jobb. Att generera mer grön el.
Fakta Tavelberget
Antal vindkraftverk: 6
Ägare: DalaVind, Falu Energi & Vatten, Dala Vindkraft Ekonomiska förening.
Totalhöjd: 150 m
Rotordiameter: 90 m
MWh: Cirka 33 000 årligen
Effekt: 12 MW